Unisonlab’s Little World Of Modular

It’s done. I started out with a couple of Moog Mother-32s last year to see if modular synthesis was something for me. And guess what? It sure was. A couple of months ago a guy was selling a complete, medium-sized Doepfer-based system with a few twists. So I sold some of my seldom-used gear, bought the stuff, added an Abstract Data Octocontroller (for unlimited triggering and randomness) and put it all together. And oh, is it rewarding!

image

Presently I’m just experimenting and recording snippets and one-shot percussion sounds for my next project but it feels like the modular synthesized beats will feature more and more in Unisonlab tracks.

I’m hooked.

The more the merrier

I love this thing. Nota bene, I don’t own one yet but as soon as I’ve let a few other things go, I’ll surely get one. I mean, four LFOs, able to act as VCOs, modulating each other… Madness! There are some cool clips available on YT.

image

Doepfer A-143-4. Impossible to tune but apparently badass sounding.

I think it would fit just fine in Unisonlab. Unfortunately, it wouldn’t fit in the 5mm rackspace that I got left.

Unisonlab goes modular

Time to get back to the modular age. I own and use a couple of analog – and even vintage – synthesizers but I’ve never taken the step into modular. Perhaps a bit unorthodox, I chose to start with a semimodular foundation in the shape of three Moog Mother-32s. At this stage, I just added a small ‘utility’ case with multiples, a clock divider, a clock multiplier, a mixer and a couple of other useful modules. The main reason for this was to be able to sync Volcas, the Juno-60 and the SQ-1 driving the MS-20. For now, I use a Doepfer Dark Time as the main clock.

Exploration is key.

UnisonlabGoesModular

Let the patching begin.

I thank God för meningsfull fritid…

…de dagar då jobbet inte känns riktigt lika stimulerande. På lunchen idag grunnade jag mer över hur jag ska synka MFB-trummaskinen mot Doepfer-sequencern än över upplägget på eftermiddagens möten. Men så har ju musik en förmåga att inspirera…

Igår kväll – eller snarare igår natt – satte jag ihop en diger spellista med Emerson, Lake & Palmer, Vangelis, Tangerine Dream med flera för att underhålla mig när jag roddade om lite mer fysiskt i studion. Mitt ”Analog Corner” är på gång men detta har förutsatt – jämte förvärv av ett par nya prylar – en viss omflyttning så att alla prylar hamnar på rätt ställe. Lite som att städa garderoben, faktiskt. ”Koftor för sig, skjortor för sig.” I unisonlab handlar det sålunda om ”digitalt för sig, analogt för sig”.

Nåväl, mitt i listan dök det formligen upp – för jag hade knappat in en massa låtar utefter analoglyssningstips i boken ”Analog Synthesizers” – nåt som särskilt fångade min uppmärksamhet… Det kändes ganska modernt, särskilt i kontrast till Gary Numan och Klaus Schultze: rappa beats och klart annorlunda ljudbild: det var Robert Schroeder med låtarna Hello och Modulations. Jag har, mig veterligen, aldrig lyssnat på artisten i fråga tidigare men jag ska nog kolla närmare på resten. Vid en koll på YouTube hittade jag en del halvcorny klipp där han spelar mer traditionell 80-talssynt. Bara kläderna i en del klipp kan vara värda att spana in…

Robert Schroeder

Ni ser – inte ens Robert Schroeder verkar kunna hålla sig till enbart analogt… Jag pustar ut.