5 – Machines

Moog Mother-32: The foundation of my modular setup. I totally love – of course – that ‘Moog sound’. And to be honest, the ‘Mom’ has gotten som really good reviews so it wasn’t that hard to decide on those. The video that really caught my attention was this: Solar Rise with Erika.

3xMother-32

3 x Moog Mother-32 mounted in a 3-tier rack stand

Roland FP-7: Ett digtalpiano som som man kan få ont i ryggen av att bära. Själv använder jag en case med små hjul i ena änden som gör roddandet såå mycket enklare. Pianot låter fantastiskt men har i utgångsläget lite för djup bas så jag har filat lite på de interna eq-inställningarna (som man kan läsa lite om här). Spelkänslan är toppen och känsligheten gör att man känner sig väldigt nära ett riktigt piano – man kan nästan uppleva att man slår an strängarna hårdare när man trycker på lite. Dessutom är övriga ljud (pianon, keyboards, stråkar m.m.) mer än användbara.

FP-7

Roland FP-7

Hammond XK-1: Toppar min FP-7:a när vi är ute och spelar. Jag hade i väldigt många år drömt om att faktiskt ha en dedikerad orgel som ett kompletent till pianot (eller som jag hade det för länge sen: en JV-1000 som fick utgöra ett fattigmans stagepiano). Så jag testade en sån här XK-1:a på 4sound och insåg att få grejer slår ett original. XK-1 är naturligvis en digtal modellering men ingen orkar i längden köra runt gamla tiders möbler. Den är robust byggd och ger ett autentiskt intryck. På plussidan vill jag framhålla lesliet och på minussidan menyhantering och opraktiska knapptryckningar när det gäller ljudbyten. Det är ett måste med pedal till lesliets av-/påfunktion, och så kör jag med expressionspedal.

XK-1

Hammond XK-1

Korg Monotron, Monotron Delay och Monotron Duo: Nån form av 3-i-ett-kit från Korg. Japanerna bestämde sig plötsligt för att överraska marknaden med att börja göra analogprylar igen. I Monotronen sitter MS-20-filter så det går ju inte att avfärda den/dem med att de inte är ”the real thing”. Att koppla in t.ex. Duon i Delayen och fullständigt gå lös på rattarna är… himmelriket. Nackdelar: mycket brus och små reglage. Mitt tips är att sätta DAW:en på inspelning och sen bara ”go crazy”. Klippa om och gejta bort brus kan man ju alltid göra sen…

Monotron Case

Mitt specialdesignade minirack för ”non-sliding-small-potted Monotrons”…

M-Audio Venom: Den här tycker jag är RIKTIGT kul. Det gjorde ju inte saken sämre att tysken (d.v.s. Thomann) sålde den för runt 1700:- fast riktpriset hemma i Sverige låg på mellan 4 och 5 laxar. Den är onekligen lite egen. Ljuden beskrivs i reklam och omdömen – och jag håller med – som spetsiga, metalliska, annorlunda och… rytmiska. För det är multipatcherna med sina hiskeliga, feta arpeggiobasar och blippande, snappiga leads som får en att fastna. Inspirerande! Jag köpte den för att få en schysst controller till datorn och på köpet fick jag en rasande trevlig synt. Och så ser den ju ut lite som en stormtrooper, så gillar man Star Wars så är man fast…

Venom

M-Audio Venom

Korg microKORG XL: Inköpt för en del av våra spelningar. När man vill gå lite utanför de traditionella piano- och orgelljuden från FP-7:an och XK-1:an och när platsen i bilen tryter är denna ett bra val. Till skillnad från den jättelika casen för pianot så är microKORG:en fjäderlätt MEN kraftfull retropartner. Ljuden räcker långt och personligen gillar jag vreden med kategorier och patchval. Grädden på moset är vocodern och den medföljande svanhalsmicken – som gjord för stämmorna på t.ex. ”Electric Light Orchestras” Hold On Tight… Värt att veta är att denna apparat INTE har MIDI Thru. I min uppkoppling har microKORG:en hamnat ”långt bak”. Jag ville INTE missa tillfället att kunna använda arpeggiatorn så jag var tvungen att säkerställa att MIDI-klockan nådde fram samtidigt som jag ville nyttja andra prylar att skicka klocksignalen vidare.

MicrokorgXL

Korg microKORG XL

Doepfer Dark Time: En brutal sequencer med massor av potential. Coolheten ligger bl.a. i att den även har MIDI (vilket passar mig som fisken i handsken) för att kunna synka den mot andra boxar som inte har analoga gränssnitt, t.ex. min gamla MC-303:a. Slumpfunktionen är hur skön som helst att jobba med.

Dark Time

Doepfer Dark Time

MFB Nanozwerg: En liten desktopsyntmodul till lågt pris. Spännande är LFO in och ut för viss patchning av andra syntar. Den har potential att fixa till allt från 8-bitars skräpljud till skrikande lead. Dessutom hittar jag hela tiden tips från användare som kommit på hur läckra tillämpningar som helst. Mitt största klagomål är att det är svårt att stämma den – det enda som finns är en liten och känslig pot för grovtunin. Man ska också vara medveten om 12dB-filtrets begränsningar och att den bara har en oscillator men till priset av ett par normala krogkvällar får man en störtskön analogsynt. Mot den bakgrunden lagar jag gärna ryggbiffen hemma ett par helger till.

Nanozwerg

MFB-Nanozwerg

Drumcomputer MFB-522: Precis som med Nanozwergen så blev jag överraskad över storleken när jag packade upp den – den är mindre än en normal inbunden Jan Guillou-roman. Men resultaten är det inget fel på. Den har inga patchningsmöjligheter och jag var på vippen att välja en Schlagzwerg istället till ett betydligt högre pris. (Framöver tänker jag nog få ihop en modular trummaskin i rack.) Så det blev en lite mindre modell just nu. Ljuden är lite TR-808 men går att få bra suck i ändå. Det är tamejf-n grymt hur mycket herr Manfred Fricke i Berlin lyckas kräma in i dessa små underverk. Denna har hamnat längst ut i en MIDI-lina då detta är enda interfacet – förmodligen efter Dark Time:n. (Den saknar nämligen MIDI Thru.) Däremot har jag testat att trigga Juno-60:ns arpeggiator med signalen från handklappen – funkar smutt!

522

Drumcomputer MFB-522

Roland JD-800: Denna tingest stod för någon form av återgång till det enkelt editerbara och analoglika sättet att skruva ljud. Men givetvis kombinerade den, när den kom runt 1991, analogliknande vågformer med digitala dito. Förutom möjligheten att göra undersköna pads, stråkar och perkussiva ljud så tilltalar den vem som helst som gillar att ha koll på vad man gör. Effektdelen bidrar också till härligt sound med såväl phaser, distortion, chorus, delay och reverb som ”Spectrum”, ”Enhancer” och en trebands EQ.

Roland JD-800

Roland JD-800

JD-800 Center” är en av många fan-sites ocn på härliga ”Vintage Synth Explorer” finns naturligtvis fakta i massor. Behöver jag säga att min JD-800 är en favorit…?

Korg MS-20: en minst sagt spännande och, i början för mig, en utmanande tingest. Semimodulär med fantastiska filter. För den som äger en workstation från 90-talet är sannolikheten hög att hitta presets typ ”MS-20 Bass” eller liknande. Med lite delay är det enkelt att få till J-M Jarre-liknande flöjtsololjud… http://www.youtube.com/watch?v=sliGJI_WncQ Grymt fräck är External Signal Processor, med vilken jag ibland triggar synten från nån av de andra maskinerna (just nu en Korg Volca Keys). ESP:n är tänkt att processa andra inkommande ljud men resultaten kan vara något oförutsägbara. PÅ länken http://www.youtube.com/watch?v=AVP41IJmxRo kan man se ett bra exempel.

MS-20 col

Korg MS-20

Roland Juno-60: en sådan stod jag och provspelade och dreglade över i den gamla musikaffären NEBA i Karlshamn. Jag minns fortfarande hur jag blev helt betagen av de mjuka pad-ljuden och den coola arpeggiatorn som kunde trigga fett tunga syntbasar. Om jag minns rätt så låg priset då på runt 12000 kr. Ingen risk att man kunde få loss den… För många år sen hittade jag ett företag i Lund som byggde MIDI-kits till Juno-60:ns DCB-interface. Ett självklart köp som var extra kul då det var en svensk produkt.

Juno-60 col

Roland Juno-60

Dokumentation av studion 070326 029

Nulogic MTDCB60 Converter

Korg Mono/Poly (MP4): säg vad man inte kan göra med denna. Oberäknelig (men inte svajig, den behöver bara bli lite varm först…) och fetare än Jabba the Hutt. 4 oscillatorer, vilka kan oktaveras och finstämmas var för sig. Styrs, till skillnad från MS-20, med vanlig CV/Gate. Själv har jag hittills kört den och en SH-101 via ett Kenton Pro-2-interface. Egenheter är en ”effektsektion” med X-modulering och en frekvensmodulator som kan göra ljudet spetsigare än ett massajspjut. Vince Clarke sa visseligen en gång att den lät som fyra billiga syntar på en gång. Nåja, nu råkar jag veta att hand faktiskt använde under åren med Depeche Mode, så ganska nöjd var syntkingen nog… Om det är nån av minsa syntar som lever upp till epitetet ”unison sounding”, så är det denna. Omedvetet var det nog Mono/Poly:n jag hade i bakhuvudet när bloggen fick sitt namn! Det finns naturligtvis massor med bra klipp på YouTube men här är en bra demo: http://www.youtube.com/watch?v=sBvSBIyb9AA

DSC02244

Korg Mono/Poly

Kenton Pro-2: Köpte jag för bra många år sen för ren MIDI-till-CV-styrning av mina dåvarande analogprylar. Som vanligt har Kenton gjort en kvalitetsprodukt. Tyvärr har mitt exemplar inte den tillvalsbara utgången för Hz/V-styrning av vissa Korg-maskiner, t.ex. MS-20. Apparaten har två kanaler (A och B) som kan ta emot MIDI-data på två valbara kanaler. En välkommen bonus är arpeggiatortriggen (som kan ställas med olika upplösning, jippi!) för att synka mot DAW. Denna använder jag för synk mot mina Volca, och här kom inställningen på ”12” väl till pass för annars spelar Volca-burkarna dubbelt så fort mot Reason… Tack, Kenton!

Pro-2

Kenton Pro-2

Korg Volca-serien: Alltså, det har skrivit mer än en artikel och recension om 2013-höstens kanska mest emotsedda release. Jag fick vänta ett par månader efter lagd beställning (och då fick jag ändå mina ganska snabbt…). Jag börjar bli riktigt biten! De kanske inte är nåt man komponerar hela låtar på (för det saknas song-läge etc.) men nu när jag fått bra synk i riggen så startar jag bara Reason 7 och brötar loss. Efteråt kan jag klippa ut valda delar och redigera vidare i datorn. Det är helt klart att föredra att ansluta en MIDI-klaviatur till framför allt Keys men de inbyggda touchtangenterna funkar ändå över förväntan. (Keys har tre röster och låter awesome med sina inspelningsbara ”motion controls”.). Själva synken fungerar naturligtvis lysande och sladdarna ingick! Hjärnorna på Korg funkar helt klart. På detta klipp visar Nick Batt på SonicLab (SonicState) på ett bra sätt hur grym Volca Keys är.

Volca setup

Nederst: Korg Volca Beats, Bass och Keys

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s