3 – History

I begynnelsen, d.v.s. 1985, hade jag bara en italiensk SIEL Cruise. Jag och en kompis fick äran att, på en skolavslutning  i aulan, framföra dels Equinoxe Part I (J-M Jarre) och dels Cirrus (ett egenhändigt komponerat instrumentalt stycke). Naturligtvis finns inget inspelat. Enda dokumentationen är handskrivna stödanteckningar.

Det hela framfördes genom en hyfsad keyboardstärkare och en boombox med (eget) förinspelat backingtrack. Percussion i form av en cymbal med pukstockar smyckade ut denna formliga orgie i kreativitet och exibitionism… Sedan dess har intresset för musik skapad med elektroniska instrument bara vuxit sig starkare. SIEL:en har jag dessvärre inte kvar – den fick bekosta mitt första egna akustiska piano. Bra för spelskickligheten men dåligt för nostalgin. Nån som har sett en på sistone?

SIEL Cruise

SIEL Cruise.

Senare, när jag började få till det där med egen ekonomi, blev det en Amiga 500 och det fenomenala programmet Music-X som fick bli stommen i min framväxande projektstudio. Detta var nånstans runt 1992. I samband med detta köpte jag en Roland U-20. Efter ett tag insåg jag ju att denna inte var mer än en – om än välljudande – sample player, fjärran från de knorrande klassiker som t.ex. Howard Jones rattade fram sina briljanta syntpopalster på. Suck – om jag ändå inte lockats av multitimbralitet utan i stället raggat tag på en JX-8P…

Roland U-20

Roland U-20.

 

I min andra lägenhet inredde jag en enkel studio i det som också var gästrum. Amigan var centralpunkt. Sladdar doldes så gott det gick. Det fanns en enkel patchbay, massor av disketter och en hel del dataspel…

Andra studion

Andra lägenheten, första studion.

Varför dröjde det så länge innan jag tog mod till mig och letade upp de vid tillfället ganska billiga, begangnade analoga eller i varje fall lättskruvade maskinerna? I stället blev det en Roland JV-1000 som jag boostade med ett rätt bra ”Vintage Synth”-kort. Den är relativt kompetent och fick, efter att jag kompletterat den med ett pianokort, följa med ut på alla gig med bluesbandet jag då spelade med. Största fördelen var den fantastiska klaviaturen.

Roland JV-1000

Roland JV-1000.

Under åren har jag, glädjande nog, haft förmånen att kunna köpa en del sköna vintagesyntar. I ett par publika sammanhang spelade jag och tidigare nämnde vän Adolphson & Falks Mer Jul och Blinkar Blå dels på JV:n – som fick stå för bas, slingor och synttrumrytmer – och dels på en tokbilligt inköpt Roland SH-101, på vilken jag hyfsat framgångsrikt imiterade det sköna myggsurrsliknande sololjudet på den sistnämnda låten. Nämnde vän stod för oförglömliga sånginsatser som lämnade få (kvinnliga) åskådare oberörda!

Roland SH-101

Roland SH-101.

Ett projekt, där jag dessutom fick chansen att medverka vid själva studioarbetet, var när jag hjälpte en kompis att göra ett minialbum som duon S.P.X. Kompositörens melodier var starka. Vi spelade in Studio Gig i lilla Urshult med suveränt stöd från ägaren. Det hade varit en lång process fram till inspelningstillfället. Jag hade arrat de fyra låtarna och lagt upp arbetet i en PC med Cakewalk som DAW. Ljuden tog jag från min JV-1000 samt min Korg Wavestation.

Tredje studion 1

S.P.X.-plattan förbereddes här. Samma prylar, annan plats.

Väl i studion bytte vi ut en del hyfsat avancerade flerstämmiga syntsolon (tänk Gary Moore och  John Sykes-harmonier) mot riktig gitarr för autenticitetens skull. Det var en lärorik helg: debut som producent (ja, det står faktiskt så på konvolutet…!)

Sidan 2 och 3

S.P.X.

Jag drömde långa tider om att äntligen få lägga vantarna på en JD-800. Jag glömmer ALDRIG första gången jag provspelade monstret i musikaffären Waideles i Göteborg och blev helt chockad över de feta och djupa klangerna. Vid ett tillfälle, många år senare, hade jag hittat ett välbevarat exemplar på Musikbörsen och var nära att slanta upp ett antal tusingar men blev bryskt avbruten av min fru som tyckte det var mycket viktigare att komma och spana in ett par skor. Affären blev inte av och när jag nån vecka senare hörde av mig var den givetvis såld.

Roland JD-800

Roland JD-800.

När jag 2009, efter ett halvårs inkomstförstärkt utlandsjobb lagt undan en ny slant, var jag MYCKET tydlig i kommunikationen med min förstående fru: en utannonserad JD-800 skulle bli min. Det var med illa dold iver som JD:n, trots en tveksam patchknapp, köptes och lastades in i bagageutrymmet. Den har nu en välförtjänt mittplacering i studion.

Det tog 18 år!

Annonser

3 svar till “3 – History

  1. Hej Jörgen

    Hittade dig här via Stefan Randow som jobbar hos mig. Snygg blogg du har. Jag satt i aulan i Karlshamn när du spelade på din Siel Cruise (var inte Magnus Joelsson med oxå?) och jag minns att det var jäkligt coolt!

    Köpte själv en Siel Cruise i början på 90-talet men den är borta nu.

    Hoppas du minns vem jag är om du kollar facebook nedan:

    https://www.facebook.com/mikael.larsson.75839

    Har precis börjat göra lite musik, inspirerad av Stefan Randow och Space Captains. Vi triggar varandra kring musik vilket är kul. Jag har inga hårdvarusynhtar eftersom min fru inte tycker det är en snygg inredningsdetalj utan har endast använt appen nanostudio till min iphone/ipad.

    Mina första försök ligger på:

    Lyssna gärna om du vill.

    Ha det gott

    /Mikael Larsson

    • Världen är liten – och stor – på samma gång! Tänk att gamla parallellklasskompisar som man inte sett på decennier visar sig jobba med kollegor på platser där man själv varit verksam i perioder! Visst har jag koll på Dig, Micke! Det där med syntar som inredning har jag varit igenom för länge sen – därför har jag studion på annan plats… 😉

      Nu ska jag kolla in Dig på SoundCloud!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s